Jag är inte till salu och stör mig alltid lika mycket varje gång jag hör eller läser: Hororna säljer ju sina kroppar.
Jag säljer en sexuell tjänst. Jag använder min kropp under tiden jag är i tjänst. När arbetspasset är över så går jag därifrån och givetvis så följer min kropp med. Jag lämnar varken kvar fittan eller någon annan kroppsdel hos kunden eller låter kunden ta med min kropp eller delar av min kropp. Vissa anser att det är att märka på ord när man snackar om att man inte säljer sin kropp men jag sysslar varken med organdonation eller handel av kropp, då är vi inne på ett helt annat spår och därför tycker iallafall jag att det är viktigt att man använder orden rätt.
En del kallar mig hora, vissa prostituerad, andra sexsäljare. Några vill ha det till att jag ljuger, att jag är traumatiserad eller att jag måste vara sjuk på något sätt. Det är inte normalt att vilja ha många älskare, okända, i alla fall i början. Jag står för det jag gör, min omgivning vet om min hobby och jag trivs med mina betalande älskare och anser mig själv fullständigt normal. Jag kan styra mitt liv och mitt sexliv själv. Träffas och knulla eller sex per telefon. Jag bestämmer. Säkert tänker nu en del att jag glamouriserar prostitutionen. Men man kan ju inte alltid vara den glada horan. Att jag är den där promillen som inte ska räknas med i det stora. Nu vet varken jag eller någon annan hur stor promillen, eller mer troligt procenten är som säljer sex helt frivilligt, utifrån eget val och därtill trivs med det. Jag vet att jag långt ifrån är den enda och den vetskapen kan alla som vill, skaffa sig. Kanske är det lika många procent som gör det här frivilligt och trivs, som vad det är procent som är tvingade av annan
